Siiter i det kalla rummet och dricker mitt te. Funderar så mycket, tänker på hur annorlunda mitt liv kan se ut beronde på vilken väg jag väljer att gå. Båda känns jobbiga på något vis, jag är rädd för ena saken men börjar ändå kunna sätta mig in i situationen och det kan bli bra. Jag vet att jag har vänner och familj som kommer stötta mig. Men jag är rädd för att misslyckas och såra människor, så är det värt att försöka ändå? Jag kommer alltid att undra hur det hade blivit om jag inte gör det, men också om jag går den andra vägen.

Om jag väljer den ena saken kommer mitt liv förändras så mycket, är jag redo för det? Hur blir det om det inte fungerar? Men tänk om det fungerar jättebra? Man vet inte om man inte försöker, men jag är rädd för att försöka. Fast ibland måste man väl stå upp för sina rädslor och bara köra. Bara det känns bra, och rätt. Jag har blivit så förvirrad och fått svårt för saker efter allting genom åren så det blir aningen svårare. Jag har pratat med några personer om hur jag tänker och känner till viss del, vissa förstår på olika sätt. En av dem tog liksom orden ur huvudet på mig och visste precis hur jag kände och tänkte.

 

Det gör ingenting om ni inte förstår riktigt vad detta handlar om nu. Det är bara tankar som snurrar i mitt huvud.