Music runs in my veins

Sitter på bussen påväg till Stockholm, kommer fram runt halv åtta ikväll och ska möta upp Nicki som är snäll och håller mig sällskap den mesta av tiden medan jag väntar på att Nero ska bli klar med att repa eftersom han börjar innan jag kommer och så. Känns bra att få åka tillbaka nu, hoppas det blir bra också. Dock önskar jag att jag kunde ta med mig vårvädret upp dit, vill inte ha snö, uuh.
 
Försöker lyssna på peppande musik osv. Alltså, "Until we're dead" med Overworld, kan inte sätta fingret på om den är bra för mig eller inte, hahah. Lyssnade liksom på den massor när jag mådde intesåbraosv, så kopplar den dit och har lätt att bli misserabel och gråta/bryta ihop när jag hör den. Men den har ju hjälpt så, det är ju bra. Och Anton sa att han finner styrka i den, och ja, faktiskt. Så jag försöker tänka så, jag har ju antagligen gjort det också. Vissa låtar är såna, de sätter sig och man kopplar det till en viss period/tillfälle eller liknande. " Why I have my grandma's sad eyes" är hopplös att lyssna på, blir så nere när jag hör den, men tycker om den så lyssnar på den ibland ändå. Medan man blir glad av vissa låtar! Musik är bäst. <3
 
Börjar bli lite åksjuk nu, så ska avlsuta inlägget här. Här är en random bild;
 

Jag tänker, tänker alldeles för mycket på allting som snurrar runt i denna värld.

Siiter i det kalla rummet och dricker mitt te. Funderar så mycket, tänker på hur annorlunda mitt liv kan se ut beronde på vilken väg jag väljer att gå. Båda känns jobbiga på något vis, jag är rädd för ena saken men börjar ändå kunna sätta mig in i situationen och det kan bli bra. Jag vet att jag har vänner och familj som kommer stötta mig. Men jag är rädd för att misslyckas och såra människor, så är det värt att försöka ändå? Jag kommer alltid att undra hur det hade blivit om jag inte gör det, men också om jag går den andra vägen.
Om jag väljer den ena saken kommer mitt liv förändras så mycket, är jag redo för det? Hur blir det om det inte fungerar? Men tänk om det fungerar jättebra? Man vet inte om man inte försöker, men jag är rädd för att försöka. Fast ibland måste man väl stå upp för sina rädslor och bara köra. Bara det känns bra, och rätt. Jag har blivit så förvirrad och fått svårt för saker efter allting genom åren så det blir aningen svårare. Jag har pratat med några personer om hur jag tänker och känner till viss del, vissa förstår på olika sätt. En av dem tog liksom orden ur huvudet på mig och visste precis hur jag kände och tänkte.
 
Det gör ingenting om ni inte förstår riktigt vad detta handlar om nu. Det är bara tankar som snurrar i mitt huvud.

Sam rantar om året och livet

Alldeles för mycket tankar i huvudet just nu. Massa blandat. Jag är så himla glad över alla nya människor jag träffat under, året, mest under hösten dock, även tagit upp kontakten med vänner. Även om jag är rädd så är jag glad. Det är svårt för mig att verkligen lita på folk, men jag ger dem alltid en chans. Vissa har satt sig så nära hjärtat på så kort tid.
 
Om man tittar tillbaka på början av året så var jag så himla ledsen då Lee skulle flytta långt bort, därav blev jag inte jättebra vän alla gånger, även om jag såklart ville att hon skulle ha det bra, och trivas. Jag visste att hon behövde komma bort. Jag grät varje dag i flera veckor, utan att överdriva. Trodde inte jag skulle repa mig så bra som jag faktiskt gjort. Jag var ensam och träffade nästan ingen alls fram till sommaren. Lee och Cody kom på besök, jag träffade lite andra vänner och systrarna. När jag sedan gick på Kerbera's spelning så kände jag ingen alls, men träffade fint folk där, även på Overworld's spelning. Folk var så fina och snälla. Träffade så mycket nytt folk. De tog hand om mig och jag kände mig riktigt glad för första gången på länge. Jag vill inte tappa greppet om dem, är rädd för att skrämma bort folk, göra fel eller vad som helst. Att vara på Rockbitch Boat var något av det bästa som hänt, massa nytt folk där också. Jag var glad. Jag mår bättre när jag är uppe i Stockholm, alltid ledsen när jag måste åka därifrån. Jag är så glad över att träffat så fina människor och ha så fina vänner. Jag känner mig lätt ivägen och allt, men försöker ändå ta åt mig av det bra de säger och inte tänka för mycket på hur det kanske är osv.
 
Att mina känslor gör att jag inte fattar någonting och inte vill känna någonting alls ibland är ju en annan sak. Jag önskar bara jag kunde veta vad andra kände också ibland, hade gjort saker lite enklare.
 
Jag har varit upptagen varje helg flera veckor i rad och det kommer fortsätta lite till. Känns skönt, även om man kanske behöver vila ibland. Men med tanke på att jag varit hemma så mycket och inte vill vara hemma så är det skönt att vara ute och hitta på saker. Snart är det konsert igen, som vi väntat på ett år snart. Då får jag även träffa Lee som jag inte sett sen juli. <3
 
Tack till alla mina finaste bästaste vänner! <3 Random pics med några. ~
 
 
 

I huvudet på en panda ☆ Bittersweet Vanilla ☆

Jag känner för att göra något. Starta ett projekt eller något. Haha det där lät bättre i mitt huvud. Eller alltså. Va. Skulle jag haft en systemkamera hade jag gjort ett fotoprojekt tror jag, för skoj skull, sen kanske ta det ett steg längre sen, och ha en utställning eller något om man lyckas. Om jag inte stjäl min systers kamera kanske, hehe. Fast den vill hon säkert ha själv. Synd om mig. Och jag är fattig så måste vänta innan jag kan köpa mig en egen, hårt liv, ja väldigt. Jaja.
 
Dricker ihjäl mig på te tills vidare och lyssnar på fin musik. Kanske ska se på The Big Bang Theory snart dock, hehu. Såg för övrigt första avsnittet av säsong sju av Skins igår, åhå. <3 Tror nästa avsnitt kommer på måndag så får vänta tills dess. Men det var lite kul att se de karaktärerna igen, lite äldre osv.
 
Mamma gör sylt/marmelad i köket så det luktar i mitt rum. Tur det luktar gott. Det är rabarber och ingefära, godare än det kanske låter.
 
Funderade på vad jag skulle fylla ut inlägget med för bild eller något. Kom inte på något så det fick bli vad jag lyssnar på just nu. Musik är ju alltid bra eller hur? 
 
 
Och det blev ingen film förut, för den var dubbad och sen var sändningen helt knäpp så de lät som robotar när de pratade...

Har du tänkt på det?

Har du fått hemska kommentarer över dig, varje dag?
Har du blivit så arg att du skakar och nästan börjar gråta? Vill slå allt omkring dig.
Har du någonsin varit så nere att du velat försvinna från denna platsen kallad jorden?
Men har du funderat över vad som händer då? När man dör.
Har du funderat över när tiden stannar, slutar existera? När människan slutar existera?
När jorden försvinner igen. Bort.
 
Jag har funderat över det. Ärligt talat skrämmer det mig så himla mycket. Blir så rädd.
Vaknade av en mardröm i natt och började tänka på det helt random, tänkt på det sedan dess.
Det är så skrämmande att tänka på. Borde inte vara det egentligen kanske.
Men det är verkligen det ibland. Liksom, när allt försvinner. Hjälp.

RSS 2.0