Sitter på bussen påväg till Stockholm, kommer fram runt halv åtta ikväll och ska möta upp Nicki som är snäll och håller mig sällskap den mesta av tiden medan jag väntar på att Nero ska bli klar med att repa eftersom han börjar innan jag kommer och så. Känns bra att få åka tillbaka nu, hoppas det blir bra också. Dock önskar jag att jag kunde ta med mig vårvädret upp dit, vill inte ha snö, uuh.

 

Försöker lyssna på peppande musik osv. Alltså, "Until we're dead" med Overworld, kan inte sätta fingret på om den är bra för mig eller inte, hahah. Lyssnade liksom på den massor när jag mådde intesåbraosv, så kopplar den dit och har lätt att bli misserabel och gråta/bryta ihop när jag hör den. Men den har ju hjälpt så, det är ju bra. Och Anton sa att han finner styrka i den, och ja, faktiskt. Så jag försöker tänka så, jag har ju antagligen gjort det också. Vissa låtar är såna, de sätter sig och man kopplar det till en viss period/tillfälle eller liknande. " Why I have my grandma's sad eyes" är hopplös att lyssna på, blir så nere när jag hör den, men tycker om den så lyssnar på den ibland ändå. Medan man blir glad av vissa låtar! Musik är bäst. <3

 

Börjar bli lite åksjuk nu, så ska avlsuta inlägget här. Här är en random bild;

Hellå.

Jag har träningsvärk i benen efter gårdagens träning, känns bra. Har varit ute på en liten promenad idag och ska försöka träna lite mer idag. Har fått tillbaka peppen på det igen så jag hoppas den håller i sig!

 

Bråkar med min mobil som får för sig att dö helt random och grejer hela tiden. Funderar allvarligt på att gå och kolla om jag kan byta den innan försäkringen går ut... De fixade ju bara skärmen sist liksom. Nåväl.

 

Träffade Walter häromdagen, hade inte träffats på länge, så slänger in en bild på det. <3 Träffade även syster då med, var längesen man såg henne med, mys!

 

Siiter i det kalla rummet och dricker mitt te. Funderar så mycket, tänker på hur annorlunda mitt liv kan se ut beronde på vilken väg jag väljer att gå. Båda känns jobbiga på något vis, jag är rädd för ena saken men börjar ändå kunna sätta mig in i situationen och det kan bli bra. Jag vet att jag har vänner och familj som kommer stötta mig. Men jag är rädd för att misslyckas och såra människor, så är det värt att försöka ändå? Jag kommer alltid att undra hur det hade blivit om jag inte gör det, men också om jag går den andra vägen.

Om jag väljer den ena saken kommer mitt liv förändras så mycket, är jag redo för det? Hur blir det om det inte fungerar? Men tänk om det fungerar jättebra? Man vet inte om man inte försöker, men jag är rädd för att försöka. Fast ibland måste man väl stå upp för sina rädslor och bara köra. Bara det känns bra, och rätt. Jag har blivit så förvirrad och fått svårt för saker efter allting genom åren så det blir aningen svårare. Jag har pratat med några personer om hur jag tänker och känner till viss del, vissa förstår på olika sätt. En av dem tog liksom orden ur huvudet på mig och visste precis hur jag kände och tänkte.

 

Det gör ingenting om ni inte förstår riktigt vad detta handlar om nu. Det är bara tankar som snurrar i mitt huvud.

Fick hem mina nya tights som jag beställt här om dagen, tyckte om dem massa, helt blodiga, hehe. <3

 

Har varit i storstaden igen. <3 Hjälp vilken berg-och-dalbana. Sånt kaos. Men också superfint. Följer ni mig på instagram och twitter (och ec) så har jag uppdaterat endel där! ~ Konserten, 30 Seconds To Mars, var bäst och det var himla fint att träffa alla igen. <3

 

Lite random bilder från instagram;

Funderar på om det är värt att försöka bli mer aktiv här igen? Och ta roliga bilder eller något, ehe. Ska fixa mer te nu i alla fall, och försöka söka jobb. Uhh.

 

Ha det fint~!