"I wonder if you still can see me"

 

Jag känner mig så delad. Ena delen av mig vill inte existera för ett tag, orkar inte ens försöka, vill inte ens bry sig om allt som händer, om alla felen. Längtar tills jag står i en publik på en konsert och inte behöver tänka på allt jobbigt, bara vara helt enkelt. Det känns så fel att jag blir arg, mest på mig själv i slutändan. Men ändå. Vill inte. Usch. 

I know that feel, bro. Det suger och ibland vill man bara stänga av sig själv tills det känns bättre. Du vet var du har mig och du får skriva till mig när du vill, och även fast jag har mina mindre bra dagar och kanske är frånvarande eller konstig ibland så vet du att jag finns för dig, okej? <3
Konserten kommer bli toppen. Jag längtar dit.