Vill bara flytta hemifrån, samtidigt som jag har svårt att vara ensam bland folk och grejer. Är så ensam här, träffar nästan aldrig någon längre, alla bor långt bort. Så jag är mest bara hemma ungefär. Imorgon ska jag dock åka till Falköping och träffa systrarna över helgen. Party på lördag! Men jag måste verkligen härifrån, snart. Känns knappt som att jag har fötterna på jorden längre, om ni förstår vad jag menar. Att man är ovanför marken och försöker hitta någonstans att landa, hitta någonstans att känna sig hemma och också få kalla hem. Det är en så konsig känsla. Ibland känns det som att någonting är påväg att hända, men ibland vet jag inte. Jag är känner mig för misserabel för mig själv ungefär. Jag vill inte känna denna ensamhet, och vara så obekväm i mig själv. Jag vill kunna leva om jag ändå ska vara här. För det känns inte riktigt som jag gör det nu.

Det var en så stor det som försvann när Lee flyttade, så stort hål blev det. Jag kan inte göra något åt hennes val och det enda jag vill är att hon ska få må bra. Hon förtjänar det verkligen. Men jag måste bara hitta någonting som kan fylla det där hålet. Jag måste kunna tro mer på mig själv och försöka se bra saker istället för det dåliga hela tiden.